KategorierFotboll

Tidigare TFF-spelare – vad hände sen?

Många spelare har passerat Trelleborgs FFs A-lag genom åren. Vissa av dessa minns vi mer än andra. Det finns också personliga favoriter. Några tidigare TFF-spelare har hamnat under luppen.

Andreas Drugge spelade i Trelleborgs FF 2008-2010 och som släppande anfallare bildade han anfallspar med Fredrik Jensen. Känd både som målskytt och framspelare. Lämnade Trelleborgs FF efter succésäsongen 2010. Hamnade i IFK Göteborg säsongen 2011 och spelade 23 matcher varav 14 från start. Det blev bara en säsong i IFK Göteborg, säsongen därpå lämnade han för en annan Göteborgsklubb, BK Häcken. Begränsad speltid i Häcken gjorde att Drugge byte klubb igen inför säsongen 2013 och hamna i nästa Göteborgsklubb, GAIS. Han stannade i GAIS i två säsonger och numera återfinns Drugge i Fram Larvik Fotball i norska division 2.

Joakim Sjöhage spelade i Trelleborgs FF 2009-2011. Talangen från IF Elfsborg som försvann. Matchades frisk första säsongen i Trelleborgs FF men gjorde mest inhopp och blev ”supersuben” när han fixade femte platsen i Allsvenskan 2010. Han byttes in 83:e spelminuten mot Örebro SK och gjorde avgörande målet i 85:e spelminuten. Säsongen efter fick han väldigt begränsad speltid i Trelleborgs FF och lämnade för Varbergs BoIS i Superettan inför säsongen 2012. Han gjorde en bra debutsäsong i Varberg med 6 mål men fick säsongen efter begränsad speltid och lånades ut mitt under säsongen till division 2-klubben Tvååaker IF. Lånet blev permanent och han spelare fortfarande i Tvååker. Under snart två och en halv säsongen har Sjöhage gjort 43 mål och Tvååkers IF kommer med största sannolikhet att spela i division 1 nästa säsong.

Thiago Pinto Borges spelade i Trelleborgs FF 2011-2012. Katastrofsäsongen 2011 fick Thiago väldigt begränsad speltid. När Trelleborgs FF spelade i Superettan 2012 blev Thiago startspelare och en omtyckt spelare. Han noterades för fyra mål och tre assister på 23 seriematcher. I samband med Trelleborgs FF uttåg ur Superettan styrde Thiago mot Danmark och division 1-klubben FC Vestsjælland och han var högst delaktig i att spela upp klubben till Superligan. Första säsongen i Superligan spelade han 18 seriematcher och gjorde både mål och assister. Sedan satte skada stopp och därefter begränsad speltid. Thiago blev utlånad till Akademisk Boldklub och numera till Skive IK i danska division 1.

Edward Ofere spelade i Trelleborgs FF 2013. Ofere blev stjärnvärvningen mitt under säsongen för Trelleborgs FF. Kom som matchotränad från den italienska klubben Lecce som han hade brutit med. Han gjorde 8 mål på 11 seriematcher. Efter en halv säsong i Trelleborgs FF med pånyttfött självförtroende hamna han i FC Vestsjælland (tillsammans med Thiago), där han spelade ett tiotal seriematcher och gjorde två mål. Därefter har hans resa fortsatt i norska Sogndal och skotska Inverness CT. Trots succé i Inverness CT med 6 mål på 13 matcher valde Ofere att lämna klubben. I augusti i år skrev han på för turkiska Boluspor som huserar i turkiska division 1.

Kortisar

Succéytterbacken Erdin Demir spelade i Trelleborgs FF 2011. Såldes till norska SK Brann inför säsongen 2012. Han spelar sedan i somras för belgiska Waasland Beveren.

Tuomo Turunen spelade i Trelleborgs FF 2010-2012. Lämnade Trelleborgs FF efter uttåget ur Superettan och återvände till Finland och har spelat för Inter Åbo och FC KooTeePee sedan dess. Nuvarande klubbadress är FC Honka.

Minns ni anfallaren Alban Jusufi? Värvades till Trelleborgs FF inför säsongen 2005 och skrev tvåårskontrakt. Han gjorde under första säsongen tre mål på 17 seriematcher. Hamna sedan i frysboxen och ville lämna Trelleborgs FF. Inför säsongen 2006 skrev han på för Malmö Anadolu. Jusufi har kanske inte gjort något större intryck på gemene man men har gjort fotbollskarriär bortom strålkastarljuset. Han har representerat klubbar som Raufoss, A.C. Sansovino, Vllaznia, Högaborgs BK och Havant Waterlooville och senast IFK Rössjöholm (division 6), där han fortfarande verkar spela. Youtube-klippet nedan bjuder på fotboll från en svunnen tid (se cirka en minut in).

KategorierWebbutveckling

Utvecklat ett eget API

Under de senaste åren har jag använt mig mer och mer utav API:er, både för eget bruk och i jobbet. I takt med att jag har utvecklat en del med hjälp av API:er så har även mitt intresse för detta växt.

API är en förkortning av Application Programming Interface och översatt till svenska blir det applikationsprogrammeringsgränssnitt. API är ett strukturerat kommunikationssätt för data, mellan någon som äger datan och en annan som vill använda den.

När semestern nalkades ville jag fördjupa mig inom API och detta genom att utveckla ett eget. Valet föll på att utveckla ett API för hjälpa till att kontrollera och verifiera svenska gatuadresser och postnummer. Det är kanske inget revolutionerande men ett lagom projekt att börja med.
Ett annat syfte förutom att fördjupa mig själv, är att jag vill bidra till att göra svenska gatuadresser, postnummer och postorter fritt tillgängliga och på ett enkelt sätt.

Den 2 augusti lansera jag mitt API som fick namnet PAP-API. PAP är en förkortning av postnummer, adress och postort. PAP-API är gratis att använda men man måste registrera för att kunna använda det.
Vid dags dato innehåller min databas över 16.000 unika postnummer och över 430.000 unika adresser.

Tanken med PAP-API är att databasen ska uppdateras kontinuerligt. Det är också tänkt att en tjänst ska kopplas till API:et för att gemene man ska kunna ta del av datan och inte bara programmerare och dylikt.

På drygt en vecka har mitt API uppmärksammats i sociala medier och det finns flera som också har börjat använda det.

Vill du veta mer om mitt API eller kanske börja använda det? Besök projektet på Github, https://github.com/aliasnille/pap-api.

KategorierArbetsliv

Att byta jobb

De allra flesta av oss byter jobb någon gång eller några gånger under ett yrkesliv. Förr var det inte lika vanligt, min morfar jobba t ex nästan 40 år på samma arbetsplats.

Jag har bytt jobb flera gånger under de 10 år som jag har varit yrkesverksam och har aldrig varit längre än två år på samma arbetsplats. Det är viktigt för mig att jag utvecklas och jag strävar alltid efter att ligga i framkant med mina kunskaper. Dessutom är min kreativitet den stora drivkraften för mig och stryps den så tappar jag motivationen.

I december i fjol blev jag erbjuden ett nytt jobb och såg det som nästa steg i karriären. Strax innan jul blev allt klart och jag sade upp mig från mitt dåvarande jobb. Jag var taggad, oerhört taggad inför de nya utmaningarna som väntade mig.

Efter tre uppsägningsmånader på mitt dåvarande jobb började jag i mars på mitt nya jobb och hade stora förväntningar. Efter en vecka på det nya jobbet gick jag in i väggen. Jag ser mig själv som stresstålig och van vid att korta deadlines. Som nyanställd väntar jag mig introduktion och handledning för att komma in i det nya jobbet.

Redan första dagen på det nya jobbet fick jag en deadline torsdag samma vecka. Utan någon riktig bild av vad jag skulle leverera på bara några dagar och olika direktiv kring hur slutresultatet skulle vara, så fixa jag deadlinen. Sedan kom nästa deadline som var onsdag kommande vecka. Två korta deadlines inom loppet av åtta arbetsdagar och dessutom som nyanställd. Detta generera minimal sömn och depression hos mig.

Det är första gången någonsin som jag har upplevt en ny arbetsplats på detta sätt. Jag har lärt mig mycket av detta och om mig själv. Bara för man blir lovade guld och gröna skogar så behöver det inte alls bli så. Mina förväntningar dog och mitt självförtroende försvann på bara en vecka.

Det tog en och halv månad för mig att ta mig tillbaka. Mitt självförtroende är fortfarande sargat men på uppåtgående. Jag har gått vidare och börjat ett nytt jobb på en reklambyrå där jag stormtrivs. Än så länge är det bara en tjänst på 60% men målet är en heltid inom tre till fyra månader. Efter misstaget med det förra jobbet fick jag en ny chans och den chansen har jag tagit och kommer förvalta den väl.

Mina råd till dig som blivit erbjuden nytt jobb eller vill byta jobb. Tänk efter både en och två gånger. Be om rundvandring hos en blivande arbetsgivare (innan du bestämmer dig) och känn av miljö, stämning och människor. Har du det minsta tvivel så gör det inte. Och sist men inte minst, lyssna till ditt hjärta.

KategorierFotboll

Låt fotboll vara fotboll

Fotboll är den sport som jag verkligen tycker om och engagerar mig i. Sedan barnsben brinner mitt hjärta för Trelleborgs FF och står bakom dem i vått och torrt. Förutom alla Trelleborgs FFs matcher ser jag också mycket andra matcher både från Allsvenskan och övriga världen.

Ikväll hade jag sett fram emot Skånederbyt mellan Malmö FF och Helsingborgs IF på TV. Matchen blev först försenad på grund av bengaliska eldar som antändes på läktaren. När matchen väl kom igång så spelades underhållande fotboll med mycket chanser.

Efter cirka halvtimmen tog HIF ledningen. I samma sekund kastade någon från MFF-läktaren in en smällare mot HIFs målvakt Pär Hansson som gick ner på knä, då smällen påverkade hans hörsel. I samband med detta tar sig också en MFF-support in på planen och ger sig på Hansson. Matchen avbryts först tillfälligt och efter överläggning helt och hållet.

Det är andra matchen denna säsongen som avbryts och på ett liknande sätt. Den tidigare matchen var Syrianska-AIK, där Syrianska senare tilldömdes segern med 3-0 och efter kvällens match tror jag att HIF tilldöms segern.

Det som hände ikväll och i den tidigare matchen handlar inte om fotboll. Det skadar så väl klubbarna som sporten, men även supportrarna. Det är dags det ta ett gemensamt tag mot denna typen av händelser. Låt fotboll vara fotboll utan några incidenter. Låt supportrarna vara där för att bära fram sitt lag mot segrar och inte förstöra klubbens och spelarnas drömmar om framgång.

KategorierPersonligt

Min årskrönika – sammanfattning av 2010

Då är det dags att göra bokslut för 2010 och blicka fram mot 2011 som det nu har gått fem dagar av. Varje år som går tycker jag bara går fortare och fortare. Ett helt år med nya händelser, upplevelser och ögonblick är nu förbi.

Under januari månad blev jag ett år äldre (28 år) och närmar mig alltmer 30-strecket. Även om jag fyller 29 år om mindre än tre veckor så har inte ångesten blivit mer påtaglig inför nästa år då jag fyller just 30 år. Eftersom jag har barnasinnet kvar så känner jag mig inte en dag över 20.

I början av april fick jag och min fru redan på att vi ska ha barn, vårt första barn. Beräknat förlossningsdatum blev 22 november. Att få veta att jag skall bli pappa är otroligt stort och jag har aldrig varit lyckligare.

I juni tog jag min kvalificerade yrkesexamen i IT och två år av studier var till ända. Utbildningens tre LIA-perioder genererade inga jobberbjudanden. Lämnade utbildningen med högsta betyg i samtliga kurser och med mycket positiv respons för mitt praktiska examensarbete, SiteWork CMS.

När sommaren blev sensommar så började jag ett nytt jobb. Alldeles i slutet av augusti började jag jobbet som webbansvarig och grafisk formgivare på Lombard AB. Ett jobb som jag trivs oerhört bra med, så här fyra månader senare. Det bästa är nog att jag jobbar på samma ort som jag bor och har bara 300-400 meter hem. Detta gör att jag slipper all den tid det tar att pendla, men också att jag kan luncha hemma och träffa både frun och dottern.

En kall och snöig natt i slutet av november, närmare bestämt den 24 november föddes vår dotter. Två dagar efter beräknad förlossningsdatum. Att bli pappa är det mäktigaste som jag varit med om och absolut den största höjdpunkten i mitt liv. Om ni vill läsa mer om mina tankar kring att bli pappa kan läsa mitt tidigare blogginlägg ”Att bli pappa”.

Allt eftersom åren har gått så har mitt intresse för politik bara vuxit, så jag blev i december politiskt aktiv. Jag kommer att vara mer än bara stödmedlem, jag kommer att vara delaktig fullt ut i min hemkommun. Det är dags att agera innan det är försent.

I Sverige och världen har det i övrigt hänt att Sverigedemokraterna kom in riksdagen och är nu större än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Både Sverige och Danmark har fått sin bit av kakan när det gäller terrorism, självmordsbombaren i Stockholm bland annat. Robin Söderling har under 2010 gått från en medelmåtta i tennisvärlden till en världsstjärna med sin femte placering på världsrankningen. Zlatan lämnade Barcelona FC för AC Milan efter en lång tids spekulationer och rykten. Än en gång misslyckades Sverige i Eurovision Song Contest och vi tog oss inte ens till final, det måste bli någon ändring på den svenska uttagningen det är en sak som är säker. Askmolnet genererat av vulkan Eyjafjallajökulls utbrott störde flygtrafiken över stora delar av Europa under flera veckor. iPhone 4 och Ipaden lanserades från Apple under 2010 och trenden med ”pads” har ökat lavinartat.

Vilka stora händelser och ögonblick som sker under 2011 återstår att se…

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

KategorierFöräldraskap

Att bli pappa

På julafton är det exakt en månad sedan jag blev pappa. En mäktigare känsla finns inte att uppleva. Aldrig har jag haft så många känslor sprudlande i kroppen samtidigt. Varje barn som föds tycker jag är ett mirakel skapat av två som älskar varandra, i alla fall i det allra flesta fall.

Efter besök hos barnmorska och i föräldragrupp så borde vi vara förbereda på allt. Det blev inte alls som det vi har pratat om med barnmorskan eller i föräldragruppen. Natten då vår dotter kom, den 24 november är en natt jag aldrig kommer att glömma och förloppet innan och under förlossningen följer inte alls det som vi informerats om.

Min fru är en förstföderska och då skall det vara en lång utdragen förlossningsprocess. På natten den 24 november gick vattnet klockan 02.30 och i samma ögonblick fick min fru krystvärkar. Precis innan vattnet gick hade min fru pratat med förlossningskliniken i Malmö som ansåg att vi skulle ta oss dit. Eftersom vi inte har någon bil ringde jag taxi, men taxibolaget i samma håla som vi bor svarade inte. Därefter ringde jag 112 och bad att få en ambulans. En gravid kvinna som vattnet har gått på och dessutom har krystvärk prioriteras inte, men de skulle skicka en ambulans snarast möjligt.

När klockan var lite över tre på natten så kom ambulans och efter kontroll av värkarnas mellanrum så ville först ambulanspersonalen förlösa min fru hemma. När de såg att hon kunde gå så körde vi i ilfart till förlossningskliniken i Malmö i det snöoväder som rådde.

Strax innan klockan 03.40 var vi framme på förlossningskliniken och då meddela barnmorskan att det handla om minuter innan vår dotter skulle vara ute. Redan då kunde jag se hjässan på henne. Klockan 03.56 så var hon ute och efteråt tyckte min fru att det inte var en så värst jobbig förlossning. Men att föda på 16 minuter som förstföderska hör inte till vanligheterna.

Tiden efter den snabba och märkliga förlossningen har varit underbar. De tio pappadagarna som vi pappor får i samband med barnets födelse har varit guld värda och jag har både tagit hel- och halvdagar. Genom att välja halvdagar har jag fått mer och längre tid med vår dotter tillsammans med min fru.

Sedan ett tag tillbaka har jag börjat jobba heltid igen och jag kan ärligt säga att jag saknar min dotter. Jag har dock turen att kunna luncha hemma, så saknaden dämpas lite efter lunch. Jag har blivit riktigt fäst vid den lilla varelsen och jag tänker allt som oftast på henne när jag inte är med henne.

Att bli pappa är verkligen livets stora höjdpunkt och jag känner redan att jag har iklätt mig rollen som pappa. För mig tog det bara några dagar innan jag börja tänka som en pappa gör och jag trodde aldrig det skulle gå så fort. Jag har även fått mer ork och energi, trots att jag kanske sover max 3-5 timmar per natt så orkar jag en 8 timmar lång arbetsdag utan problem och mer där till. Jag har också kommit på mig själv att vara mer effektiv både på jobbet och under den tid jag tillbringa med familjen.

Om några dagar är det julafton och då blir vår dotter en månad som jag tidigare berättat. Redan nu har jag börjat återfå den julkänslan som jag hade när jag var barn och jag skall göra allt för att vår dotter skall få den bästa julen nu och för all framtid.

KategorierPsykisk ohälsa

Min panikångest i dagsläget

Några gånger tidigare har jag berättat om min panikångest (”Mer om panikångest efter bra respons” och ”Kvitt panikångesten, psykologer och mediciner”) som jag lidit av under fyra år. Varje gång har jag fått både kommentarer och mail. Detta är förstås oerhört roligt och kanske kan mitt berättande hjälpa någon.

Det är nästan två år sedan som jag skrev om min panikångest senast och då var jag ”kvitt” det. Nu tror jag aldrig att någon kan bli kvitt panikångesten helt och hållet. Det kan dock bli så bra att det inte stör ens vanliga liv. Från ett rent helvete som jag hade under flera år till bara 2-3 panikångestattacker per år, det ser jag som att bli ”kvitt” panikångesten.

Under det gångna året har jag haft högst tre panikångestattacker. Vid samtliga tillfällen har det varit relaterat till någon som hänt i min omgivningen. Bland annat tog en tidigare klasskamrat livet av sig i början av förra året. Trots att jag och denna person bara haft sporadisk kontakt sedan skoltiden, så slog panikångesten till från klar himmel. Kanske var det för att döden kom mig så nära.

Det handlar om att hindra panikångesten innan den blommar ut. Flera gånger, dock inte alla gånger har jag börjat kunna känna av när panikångest kommer smygande. Det är svårt för någon som precis drabbats av det, men efter fyra år, så har jag på något sätt studerat panikångestens förlopp. Så snart som känner den minst tendens till en panikångestattack så tar jag min ångestdämpande medicin och sedan försöker jag sysselsätta mig med någon som jag tycker om, som t ex spela tv-spel. Det måste vara något som verkligen sysselsätter mig, det fungerar alltså inte om jag tittar på en film eller läser en bok.

När jag mådde som värst kunde längre promenader stilla min panikångest i kombination med ångestdämpande medicin. Det handlar om att få nya intryck och möta världen. Ofta kände jag att jag var utelämnad, att jag var den enda i världen. Detta lindrades genom att jag tog långa promenader, för då var jag delaktig i verkligheten och inte den mellanvärld som jag ofta hamna i. Där allt runt omkring kändes avlägset och overklighetskänslorna.

Detta är några tips som hjälpt mig. Nu kanske inte detta hjälper alla, men det kanske kan ge inspiration för andra och som kan hitta sina egna hjälpmedel i kampen mot att hindra eller lindra panikångesten.

Det är flera som undrat vilken ångestdämpande medicin som hjälpt mig. Atarax heter medicinen och den är inte vanebildande. Den ordination som jag har fått, är vid behov och det har hjälpt mig. Nu kan jag ta ytterligare en tablett, en timme efter den första om det inte dämpar nämnvärt. Jag har dock aldrig behövt ta en andra tablett. Medicinen ger effekt redan efter 15 minuter och kvarstår i 12 timmar.

Några har också undra hur jag mår efter en panikångestattack. Oftast är jag trött, orklös, ofokuserad och kan inte ta mig an något. Sedan känner jag en ständig oro över att en ny panikångestattack skall komma. Det kan handla om ett par dagars återhämtning efter en rejäl panikångestattack. Alla panikångestattacker är inte lika starka, i alla fall så var det så för mig.

Hoppas att detta nya inlägg om panikångest kan vara intressant för er som lider av panikångest. Ibland handlar det om att känna en sorts gemenskap, så ingen känner sig ensam med sin panikångest.

KategorierPersonligt

Sammanfattning av mitt 2009

Det är sista dagen på år 2009 och det är kanske på sin plats att göra ett bokslut av det gångna året. Ett år fyllt av både det ena och andra, men på det stora hela ett mycket bra år.

Ytterligare två terminer är avklarade på min KY-utbildning Digital Integration. Nu återstår endast en termin som består av endast LIA (Lära i arbete). Till sommaren nästa år är jag färdig IT-tekniker. Det känns helt ofattbart att snart två års studerande är över. Utbildningen har verkligen varit klockren för mig och kunde inte fått bättre klasskamrater heller. Det är dock synd att några stycken hoppade av, men självklart förstår jag deras val. Är utbildningen inte rätt för dem, så är den inte det.

I början av året, närmare bestämt i februari påbörjade jag en deltidsanställning på Ahltorpmedia AB som webbdesigner och grafisk formgivare. Denna anställning kombinera jag med utbildningen under de dagar det var självstudier. Anställningen fortsatte fram till augusti.

Under maj månad blåste förändringens vindar. Frugan och jag fick vår första egna lägenhet, en trea på 64 kvm. Aldrig förr har jag skruvat ihop så mycket möbler från IKEA som då, men vad bra det blev. Nu är allt vårt och under nästa år skall vi fortsätta att sätta vår egen prägel på lägenheten. Vi ska spackla, måla och tapetsera.

Min sommar kunde ha varit bättre. Min mage och mina tarmar strulade rejält och detta bidrog till att min panikångest gjorde sig påmind. Under sensommaren fick jag äntligen bukt med både mage och tarmar, och även panikångesten. Sommaren bidrog inte med några längre resor, men då blir det till att lägga ännu mera krut på sommaren 2010 istället. En USA-resa hade inte suttit helt fel eller frugans favoritresmål Gran Canaria.

Mitt företag NilleWebb låg fram till i augusti lite i dvala, men NilleWebb fick en ny kostym och i slutet av augusti var det återuppväckt. Detta har genererat en del uppdrag under hösten och som studerande är det inte fel med extrainkomst.

I september blev jag en av fem fotografer som delar en fotostudio på Industrigatan i Malmö. Det var dags för mig att ta steget in i en riktig fotostudio. De fotosessionerna som jag har genomfört i fotostudion sedan september har alla varit väl lyckade. Under nästa år hoppas jag få mer tid i fotostudion framför allt för experimentera och testa nytt för att fortsätta utvecklas som fotograf.

Under hösten har jag nästan uteslutande arbetat med mitt praktiska examensarbete som ingår KY-utbildningen. Mitt val blev att utveckla ett sökmotorvänligt publiceringsverktyg (CMS). Med några veckor kvar innan sista LIA-perioden börjar den 18 januari så är jag i stort sätt klar. Några buggar, designmissar och småjusteringar återstår, sedan kan jag lägga mitt praktiska examensarbete till handlingarna. I alla fall för ett tag, det är tänkt att jag skall vidare utveckla det sedan.

Det finns bl a bit.ly, tr.im och tinyurl.com för att generera korta URL:er istället för långa komplicerade. I december gav jag mig in i leken och utvecklade en egen tjänst som skapar korta URL:er. Tjänsten heter EasyURL och gör helt enkelt dina långa webbadresser/URL:er korta och enkla – perfekt för bl a Twitter, Facebook och bloggar. Testa gärna EasyURL och ge gärna feedback, tjänsten är ännu bara i beta-stadiet.

Detta är mitt gångna år, lite kortfattat. Nu väntar ett nytt år med nya möjligheter och jag hoppas så klart att 2010 överträffar 2009.

GOTT NYTT ÅR!

KategorierPsykisk ohälsa

Mer om panikångest efter bra respons

Sedan jag i förra veckan skrev mitt blogginlägg om min panikångest, så har jag fått respons från besökare mest via mail, men också genom en kommentar. Det har varit allt från frågor till besökarnas egna berättelser om sin panikångest. Tyvärr har jag inte hunnit svara alla pga jobb och firmafest, men nu är det helg och då finns det mer tid att svara på mail.

I detta blogginlägg tänkte jag fortsätta att berätta om panikångest och min erfarenhet av att vara drabbad.

Frågor har nått mig om jag tycker det är skämmigt att ha sin panikångest. Det är kanske ingen bonus att nämna i en jobbintervju att man har panikångest och kanske inte heller när man träffar nya människor. Det är ju trots allt så att många vet inte vad panikångest är. Om man väl berättar vet man inte vad som blir svaret. Jag har fått ett gång olika svar när jag väl berättat. De som inte vet något om panikångest tror att man är en psyksjukjävel som borde vara inlåst, men de som vet lite om det vill gärna vet mer och då berättar man såklart. Det är bättre att ge sin bild av hur man mår. Genom att sin omgivning vet kan man försöka hitta sätt att dämpa eller hindra en panikattack.

Vad var det som utlöste min panikångest första gången? I mars det året som jag fick min först panikångestattack gick min morfar bort. Han var mitt allt, han var den som alltid fanns där för mig. Sedan så länge jag minns var det min morfar jag gick till när jag hade problem för han hade alltid lösningen. Med andra ord tog det mig hårt när han gick bort och nu många år senare känner jag fortfarande att det är en del av mig som saknas. Idag har jag dock lärt mig att leva med saknaden. Svaret på frågan om vad som utlöste min panikångest så var det ett dödsfall av en nära anhörig.

Men det fanns också fler faktorer som utlöste min panikångest. En var stress som jag tror är en ganska vanlig faktor. Idag består våra liv av alldeles för mycket stress. Det är inte bara stress på jobbet utan också i hemmet. På helgerna finns det inte alltid utrymme för lugn och ro heller, då allt det som inte hinns med på vardagarna utförs. Det blir helt enkelt en ond cirkel.

Stressa är något som jag har slutat med. Det går om man vill och många gånger är det man själv som har satt sig i en stressig situation. På jobbet gäller det att inte säga en för tidig deadline, utan lägg på en eller två dagar extra. Då slipper du stressen och projekt blir bättre gjort. Så väl på jobbet som i hemmet gäller det att strukturera upp det som skall göras. Om man har struktur på allt, så blir det oftast att allt blir snabbare gjort. Sedan försök också blanda in roliga inslag och låt kvällarna så väl på vardagar som helger vara vikta åt avkoppling. Allt som skall göras behöver inte göras just den helgen. Det är fan inte dig någon tackar när du drabbas av panikångest eller än värre hjärtattack.

Något som har hjälpt mig i min kamp att bli kvitt panikångesten är rutiner. Genom att ha samma rutiner varje dag, så finns det inte tid för panikångesten att yttra sig. Med rutiner vet man vad som skall komma härnäst. Ibland kan panikångestattacker komma genom ovisshet, att inte veta vad som komma skall. Försök hela tiden vara förberedd, då har man mycket vunnit.

Fler får gärna höra av sig med sina frågor eller berättelser om panikångest. Jag försöker svara så snart jag kan – ha tålamod.

KategorierPsykisk ohälsa

Kvitt panikångesten, psykologer och mediciner

Att jag har lidit av extrem panikångest håller jag inte som någon hemlighet. Den tiden ser jag som den värsta delen av mitt liv. Totalt tre år har jag lidit och stora delar av den tiden är suddigt för mig. Det är inte precis som jag minns den tiden med någon glädje och det kanske gör att minnena är få för att minnas, det är det som jag menar med en suddig tid.

Panikångest är det värsta som finns. Det fanns dagar då jag kunde ha 4-5 panikångestattacker per dag. Det svåra var att återhämtar sig däremellan. Panikångest kan yttra sig på så många sätt och är olika för person till person. I mitt fall bestod det av hjärtklappning, andnöd, stelhet i hela kroppen, värmevallningar och overklighetskänslor. När väl en attack kom helt oväntat så kunde jag inte sitta still utan sprang runt snabbt och nervöst. Jag kunde inte heller fokusera på något annat och ville inte gärna prata med någon. Om jag prata med någon kände jag att jag tappade kontrollen. Det är just den känslan att tappa kontrollen som har följt mig genom denna tid. Så här i efterhand kan jag tro att känslan av att tappa kontrollen över mitt liv gjorde panikångesten mycket värre.

Tappa kontrollen över sitt liv kan asscocieras till döden. I alla fall så var det så med mig. Jag har väl lidit av dödsångest sedan jag var liten, så det spädde väl på min panikångest än mer. Men dödsångest är något som är vanligt och något som jag lärt mig hantera med åren och idag berör det inte mig nämndvärt.

Att det skulle ta tre år innan jag skulle bli kvitt panikångesten är katastrof. Jag ser mig inte som botad ännu, men det är mycket länge sedan som jag hade en panikångestattack. Det är nog halvåret nu, men det är inte pga psykologer. De är jag otroligt besviken på. Vallades mellan flertalet psykologer och den sista tiden innan jag gav upp allt vad psykologer heter, så hade jag en skötare. I alla fall hade han de kunskaperna som behövdes för att hjälpa mig. I alla fall var det så det sas.
I efterhand hade inte ”psykologen” det. Han var totalt ointresserad av mina samtal och ibland kunde han till och med somna. Samma fråga kunde han ställa samtal efter samtal och någon vidare rådgivning fick jag inte.

Tiden innan jag bytte ”psykolog” för sista gången så fick jag ny medicin som skulle dämpa mina attacker och inte vara beroendeframkallande. Denna nya medicin var min väg tillbaka. Då kan jag nämna att jag har testa en rad ångestdämpande mediciner. Den första medicin jag testa gjorde mig till och med sämre och så dålig att jag fick ta ambulans till akuten.

Genom att jag fick en medicin som fungerade till sist, så kunde jag börja bygga upp ett försvar att stå emot attackerna. Dessutom kunde jag må bra med hjälp av medicinen långa perioder och på detta sätt ”lura” panikångest samtidigt som jag byggde på försvaret.

Jag kan tycka att tre år är alldeles för långt tid för att ”bota” något som har gjort mig så illa. Stundtals kändes det som jag inte togs på allvar. Att jag sedan skulle träffa rätt läkare som fann den medicin som skulle hjälpa mig är nog rena turen. Det finns säkert många som inte träffar den där läkaren som förstår och kan trycka på de rätta punkterna. För dessa kommer illandet inte ta slut utan bara fortsätta.

Det är trist att inte tas på allvar när det gäller panikångest och många bara rycker på axlarna. Panikångest är faktiskt en sjukdom och inget jävla påhitt hos personen. Alla med detta måste tas på mer allvar, få en utredning om hur de mår, en plan över de kan hjälpas och inte slussas hit och dit och testa nya mediciner hela tiden.

Till er som har panikångest, så stå på er för ni måste kräva den vård ni har rätt till. Försök också läsa så mycket som möjligt i ämnet, för det gjorde jag. Plöjde igenom hemsida efter hemsida och informationsblad efter informationsblad. Lär känna er panikångest och lev inte i ovisshet.

Till politiker på alla nivåer, så säger jag – lägg inte ner psykmottagningar utan ge dem mer kompetens med nyanställningar. Det behövs bra och kunnig personal på Sveriges psykmottagningar. Då kan alla få chans att komma till i tid och inte behöva hamna i någon slags kö.