Vem är Nille?

Vem är Nille?

Nille, det är jag. Det är egentligen mitt smeknamn. Heter egentligen Kennet men det är ytterst få som tilltalar mig det. Föddes som ensambarn på tidiga 80-talet i småstaden Svedala strax utanför Sveriges tredje största stad, Malmö. Med lite snabb huvudräkning är jag med andra ord närmare fyrtio än trettio år.

Bor kvar på orten där jag är ”born and raised”. Det är faktiskt så att jag bor i samma hus och trappuppgång, där mina päron bodde när jag föddes. I en fyrarumslägenhet på första våningen bor jag i dag med fruga och tre kids. Kreativa dottern är äldst i barnskaran och fyller tvåsiffrigt i år, medan stökiga tvillingsönerna är fyra år yngre.

Intressen måste man ha trots stor familj. När tid finns eller när jag tar mig tid, så brukar jag ägna mig åt träning, hälsa, bakning, matlagning och läsning. Trånar ständigt efter ny kunskap och nya utmaningarna vad det än må vara.

Vägen till kunskap har aldrig varit spikrak för mig. Skoltrött efter grundskolan, så något gymnasium blev det inte. När jag hade återhämtat mig från skoltröttheten efter tre år, så blev det Komvux med inriktning mot webb, tryck och text. Flera år senare när jag hade knegat ett tag bestämde jag mig för att plugga igen. Det blev en 2-årig yrkesutbildning inom IT.

Nu har jag sammanlagt över ett decennium inom webb och tryck, bland annat som webbutvecklare, webbdesigner och grafisk formgivare. Det speglar dock inte vem jag yrkesmässigt är i dag. Intresset och passionen för träning, kost och hälsa är betydande för framtida yrkesval.

Det är viktigt för mig att prestera och åstadkomma storverk. Därför är jag stolt över att ha fått tre underbara kids, gått ned över 60 kilo vikt, sprungit ett ultralopp, sprungit ett millopp på under 45 minuter, blivit nominerad till ”Årets fan” av Unibet, medverkat i radioprogram om fotboll, i podcast om löpning och i tidningsreportage om surdegsbakning.

Det kunde ha slutat där som en solskenshistoria. Alla har vi dock våra ”issues” och så även jag. Som barn var jag ständigt sjuk och spenderade mycket tid på sjukhus. Under låg- och mellanstadiet blev jag mobbad och utvecklade ”skolfobi”, enligt BUP. Hela livet har jag levt med panikångest som har varit väldigt tuff i perioder. Fått diagnosen anorexi som jag ännu inte är friskförklarad ifrån. Till följd av min anorexi har jag även utvecklat första stadiet av benskörhet. Men va’ fan, det som inte dödar en gör en starkare.

Som person är jag stark, energisk och envis, säger alltid vad jag tycker och tänker. För det mesta är jag social och utåtriktad med en stor portion humor. Bidrar gärna med att skapa god och lättsam stämning.

Detta är jag. Ingen mer, ingen mindre.