Denna text är skriven av mig den 23 januari 2003. Den publicerades i en dagstidning vid tidpunkten. Innehållet i texten nedan är lika aktuellt nu som då. Texten är reviderad av mig inför denna publicering för att fylla sitt syfte även idag.
Varje dag så matas vi med allt ifrån bantningstips till bantningspiller och om inte det skulle vara nog, så matas vi även med nya heta modetrender som inte passar alla kroppstyper.
Vem känner inte igen löpsedlar med personer som har gått ned si och så mycket, på si och så antal veckor? Detta är vardagsmat i kvällstidningar, men även i veckotidningar. Ibland är det som om man inte orkar med det mer och vill spy över det. Trots detta så är det så många som tar till sig tipsen. Varför är det just så?
Det hela bottnar, tycker jag i det idealet som har föds fram med tiden. Man måste ha den perfekta kroppen för att bli accepterad eller vara någon. Det är i alla fall det som tycks vara det enda rätta. Alla tidningar är proppfulla med bilder med kvinnor och män med perfekta kroppar och kända personer stylas för att bli perfekta. Tänk nu efter ordentligt, när såg du en överviktig modell senast? Det händer inte ofta, men det finns undantag.
Om jag ska göra ett anförande gällande bantningstips och bantningspiller, så riktar sig båda till en svag målgrupp. Kanske främst till personer som är överviktiga och redan har dåligt självförtroende. Tidningarna som innehåller bantningstips säljer och de som producerar bantningspiller tjänar mycket pengar på det, för målgruppen är stor. Jag anser på det yttersta att det är väldigt lågt att sjunka, genom att tjäna pengar på andra människors olycka. Däremot anser jag inte att alla bantningspiller är fejk och inte fungerar. Det finns medicinskt framtagna läkemedel för att hjälpa på ett bättre sätt. Låt dessa läkemedel istället exponeras för de som verkligen behöver dem. Då behöver inte personer med behovet använda pengar på fel sorts bantningspiller, som i själva verket inte fungerar.
När nya modetrender presenteras så är kläderna sällan i de storlekar som passar alla. Kläderna är oftast i pyttesmå storlekar, eller rättare sagt i storlekar som anses vara ”normala”. Få av dem som designar modekläder tänker på att det finns en stor målgrupp därute som är överviktiga. Många i denna målgrupp börjar då att tänka på bantning, men får även tankar om att de inte duger som de är. De börjar måla upp en bild av att de måste var som modeller på catwalken i Milano, Rom eller Paris.
När dokusåporna gjorde sitt stora intåg under det tidiga 2000-talet, då handlade det till stor del om utseende. Jag vill dock räkna bort Expedition Robinson, som jag anser inte använder sig av deltagare som har det perfekta kroppsidealet eller utseendet. Dokusåporna som jag främst menade då var Baren och Big Brother, och nu främst Paradise Hotel. Allt som tv-kanaler vill med detta innehåll är att få så många tittare som möjligt, därför tar de med deltagare med perfekta kroppar eller har något annat utmärkande med utseendet. Tyvärr lever vi i en utseendefixerad värld och då är det inte konstigt att tv-kanaler surfar på vågen. Dessa gör verkligen allt för att vinna tv-publiken på alla sätt som går och utseendet är väldigt gångbart. Det är verkligen att sjunka lågt.
Om man sedan tar musikbranschen så är även den otroligt utseendefixerad. Allt med artisterna bör vara perfekt och inte bara musiken. Dessutom så är det mycket lättklätt i musikvideor. Det började med Britney Spears och Christina Aguliera. Britney började som sockersöt pop-tjej och utvecklades till en sexig och utmanande tjej efter några skivor. Christina gick nästan steget längre. Hon började också som sockersöt pop-tjej, men till slut framträdde hon i minimala kläder och anspelade otroligt mycket på sex och utseende. Det var verkligen skrämmande att se den utvecklingen då och att det än idag inte har förändrats särskilt mycket. Jag anser att man borde tänka på alla fans. Alla artister, eller kända personer överlag är förebilder. Många av fansen kan vara väldigt unga och om dessa matas med denna bild, så får de fel syn av skönhetsidealet.
Jag vet själv en hel del om övervikt och tankar om bantning, men även mobbning. Jag gjorde en radikal förändring i mitt liv. När jag gick på högstadiet, i sjuan och åttan så vägde jag 121,5 kilo. Jag mådde otroligt dåligt redan då och mådde ännu sämre när jag matas med ”propaganda” i media med bilder på blanda annat människor med perfekta kroppar. Jag läste ofta bantningstipsen, men inga av dem fungerade särskilt väl. Jag har upplevt mycket av det som många överviktiga gör och jag vet hur det känns. Själv så förändrade jag min tillvaro och fick hjälp av en läkare att gå ned till 77 kilo och den vikten behöll jag under ett par år. Detta gjorde jag inte för att jag behövde passa in eller vara någon jag inte var, utan jag ville göra det för min egen skull och jag lyckades med det.
Mobbning har jag även blivit utsatt för, dels för min dåvarande övervikt men även för min dåvarande klädsmak. Ändrade dock aldrig på mig för att passa in eller för att andra ville det. När jag väl gjorde den stora förändringen i mitt liv, så gjorde jag som sagt den för min egen skull och om ni verkligen ska göra en förändring i livet så gör det för er egen skull och inte för någon annans.
Mobbning existerar överallt och hela tiden, i större eller mindre omfattning. Det kan vara något med utseendet, kläderna eller något med personligheten som är fel. Vi ser alla olika ut, smal eller kraftig, kort eller lång. Och det är inte bara överviktiga som blir mobbade utan alla, hur man än ser ut. Jag tycker man ska få se ut som man själv vill. Om man trivs som överviktig så ska man fortsätta att vara det och om man tycker om en viss klädstil ska man fortsätta att ha den.
Tänk såhär, ingen är likadan för vi är alla unika och låt det förbli så.
