Etikett: Småbarnsförälder

KategorierFöräldraskap

Starka förebilder bygger lyckad uppfostran

Publicerad den september 26, 2020

Uppfostran är A och O. ”Rätt” uppfostran från dag ett är allt.

Vi har alla uppfostrats på olika sätt och med varierat slutresult. Vissa lyckas, vissa gör det inte. Oavsett så tar man sig igenom livet, på ett eller annat sätt.

Min uppfostran bestod av en stark och omtänksam mamma samt en frånvarande pappa. Frånvarande, då menar jag inte på det sättet ni kanske tror. Han bodde med mig och mamma, men han var ändå frånvarande. Han var helt enkelt inte involverad i mig. När jag blev äldre kände han sig hotad. Min pappa kan varken läsa eller skriva. Han kan knappt skriva sitt fullständiga namn. Det är väldigt olyckligt och tragiskt. När min kunskap och kunnande blev mer och mer omfattande blev det för mycket för honom. Han har aldrig slagit mig men han har gjort annat för att ”skada” mig. Detta var bidragande men inte avgörande för skilsmässan mellan mina föräldrar sommaren innan jag skulle börja högstadiet. Enligt mig var skilsmässan det bästa som kunde hända.

Det fanns dock en annan manlig förebild i mitt liv. En oerhört stark och stabil individ som för mig var oövervinnerlig. Än i dag är min morfar den största förebilden och superhjälten i mitt liv. Utan honom i min barndom hade jag aldrig varit den jag är i dag. Trots att han var strikt och hård i sin uppfostran, så gav han mig så otroligt mycket som jag fortfarande bär med mig. Barndomsminnena med honom hade kunnat bli en hel bok. Han skapade minnen, han gav mig grundstenar och han gjorde mig redo för livet.

Själv har jag tre barn, bland annat tvillingsöner. De är väldigt olika på många sätt, men påminner om varandra. Dottern är kreativ, driven och energisk. Äldsta tvillingsonen är stark, envis och självständig. Yngsta tvillingsonen är social, velig och följsam. Dottern behöver sällan bli tillrättavisad och behövs det, så räcker det att göra det en gång. Äldsta tvillingsonen förstår när han har gjort fel (i större eller mindre grad) och rättar oftast in sig i ledet. Den yngsta har svårt att förstå vad som är rätt eller fel. Därför krävs det en större ansträngning. Den så kallade pedagogiska anpassningen. Tvillingarna tillsammans är stökiga, det är trots allt pojkar. Med andra vuxna kan de testa gränser i samförstånd, dock aldrig med mig. Kanske för att mina gränser är tydliga och jag ruggar aldrig på dem.

Vad är då rätt uppfostran och finns det? Nej, det går inte att definiera vad som är rätt gällande uppfostran. Det är ungefär som att försöka definiera ordet normal. Däremot kan man forma en lyckad uppfostran för att relationen mellan förälder och barn ska fungera smidigt igenom hela livet. Åtminstone fram till myndighetsåldern. Alla barn är unika och det handlar om att anpassa uppfostran därefter. Sättet som jag uppfostrar min äldsta son fungerar till exempel inte på den tjugo minuter yngre sonen. I grund och botten är det ändå samma uppfostran men i olika former.

Det handlar om att se hela bilden, vara uppmärksam och närvarande. Barn ska veta vart gränserna går. Det är viktigt att aldrig vika en tum. Håll en rak linje från dag ett. Barn märker direkt när föräldrar håller på att ”tappa det”. Försök att hindra att situationer uppstår i ett tidigt skede och slipp på så sätt sådant som är energikrävande för både förälder och barn. Använd bara höjt tonläge om det behövs, men skrik aldrig på ett barn. Barn har en benägenhet att stänga av om föräldrar ständigt har samma höga tonläge. Då kommer inte ett höjt tonläge att ha någon som helst effektiv om barnet verkligen har gjort fel. Var istället pedagogisk och hitta andra vägar när barnet inte gör som det ska eller blir till sagt. Bryt mönster men skapa trygga rutiner. Höj alltid ett barn som är duktigt, men sänk det aldrig. Ge dem förutsättningar och möjligheter för det som de tycker är kul. Var engagerad och involverad. Vilket barn minns en trött och energilös mamma eller pappa? Ingen.

Avslutningsvis, en stark förebild i barndomen bygger en lyckad uppfostran och det behöver inte vara en förälder. I mitt fall var det min morfar.

Bild av Daniel Cheung på Unsplash.

KategorierPersonligt

Min årskrönika 2015

Publicerad den december 29, 2015

Ännu ett år lider mot sitt slut och det är dags att knyta ihop säcken. Detta är dessutom min första årskrönika på fem år. Det har hänt mycket på fem år, så läsa gärna både denna och årskrönikan anno 2010 för att upptäcka kontrasterna.

Första kvartalet av 2015 präglades av lite sömn på grund av tvillingarna som föddes november 2014. De ville inte riktigt komma i takt med sömnen utan skiftades om att vara vakna. Några nätter fick man två timmars sömn, andra nätter fem timmar och då skulle man vara nöjd. I början av januari gick jag också tillbaka till jobbet efter en månads föräldraledighet i samband med födseln. Det var ett par tuffa månader.

I januari tog jag mig också ett år närmare 40 genom att fylla 33 år. Sedan dottern föddes går allt så mycket fortare och efter tvillingarna verkar det som om någon har tryckt på ”fast forward”. I detta tempo lurar min 40-årsdag bara runt hörnet, men å andra sidan känner jag mig inte gammal och ”man är så gammal som man gör sig”.

Innan mars var slut hade jag slutat mitt dåvarande jobb på Informationsbolaget och börjat ett nytt jobb. Bytet av jobb blev inte alls som jag hade tänkt mig och leta mig snabbt vidare med sargat självförtroende. Läs mer om detta i blogginlägget, ”Att byta jobb”.

I april kom så äntligen fotbollen igång och Trelleborgs FF vann seriepremiären mot Eskilsminne IF på Vångavallen och det blev starten på en fantastisk resa. Söderslätts stolthet gjorde en enastående säsong med endast två förluster på totalt 26 seriematcher och hade en svit på 21 seriematcher i rad utan förlust. Trelleborgs FF slutade säsongen som seriesegrare och är tillbaka i svensk elitfotboll. Detta värmer mitt stålblå hjärta något oerhört.

När maj kom börja jag nytt jobb och det bästa yrkesvalet jag gjort under min yrkeskarriär. Jag tillträde tjänsten som webbutvecklare på Sting Reklambyrå i Skurup. Där trivs jag utomordentligt bra och min utvecklingskurva har också tagit ny fart. Dagarna går i ett rasande tempo och nästa månad har jag varit där i åtta månader. En mycket bra tid i mitt yrkesliv!

Sommaren eller vadå sommaren?! Sommaren kom först i augusti på allvar. Jobba nästan hela sommaren förutom tre veckor då jag var ledig. Det blev en väldigt lugn sommar med dagsutflykter. Det är svårt att göra något mer med tre barn och inget körkort. Buss och tåg är ganska överfyllda under sommaren med tanke på försäljningen av sommarkortet och dessutom drar Skånetrafiken in tågset just under den tiden. Bra drag, genidrag.

Innan semestern var slut hade jag lanserat ett eget API som heter PAP-API. Ett API som kontrollerar och verifierar svenska gatuadresser och postnummer. Det är fritt att använda mitt API och antalet användare har blivit många fler än vad jag hade kunnat ana. Dessutom uppmärksammades PAP-API av sajten Mashup.se. Läs mer om mitt API i blogginlägget, ”Utvecklat ett eget API”.

Under september blev jag nominerad till Unibets utmärkelse ”Årets fan” och blev lokalkändis på kuppen. Jag blev nominerad för mitt engagemang för Trelleborgs FF genom mitt projekt Stolt och trogen blå. Utmärkelsen blev inte min, men för mig var bara nomineringen ett erkännande i sig. Min nominering uppmärksammades i bland annat Trelleborgs Allehanda (PDF), Lokaltidningen Svedala [1] [2] (PDF), Trelleborgs FFs hemsida och dessutom medverka jag i Radio Actives sportprogram Active Sport (Obs! MP3-fil).

November började på bästa möjliga sätt när jag innan Trelleborgs FFs sista hemmamatch för säsongen blev prisad på innerplan av klubben för mina insatser. En mäktig upplevelse för mig och ett minne för livet. Läs mer om min kärlek till klubben i blogginlägget, ”Kärleken till en fotbollsklubb”.

I slutet av november var det dags för barnen att fylla år med bara en veckas mellanrum. Dottern fyllde fem år och tvillingarna fyllde ett år. Tiden praktiskt taget flyger iväg. Efter sommaren börjar dottern förskoleklass och tvillingarna på dagis.
Det är roligt att följa alla tre barnens utveckling. Dottern är oerhört kreativ precis som jag och hittar hela tiden på nya saker att skapa. Det skulle inte förvåna mig om hon blir illustratör eller grafisk formgivare.
När det gäller tvillingarna är det inte bara roligt se deras utveckling utan också deras olikheter. De är tvåäggstvillingar och är olika till både utseende och sätt. Den förstfödde är en duracellkanin utan dess like som håller låda från morgon till kväll. Hans tvillingbror är helt tvärtom – lugn och försiktig. Det är nog bra att de är så olika för två duracellkaniner hade varit i mesta laget.

Julmånaden december började med att jag tillsammans med mina kreativa kollegor på Sting Reklambyrå prydde omslaget till Unionens medlemstidning Kollega. Exakt vad detta handla om går att läsa i blogginlägget, ”Medverkar i tidningen Kollega”.
Strax innan julledigheten fick jag tillsammans med mina kollegor glädjas åt att ett internt projekt som vi hade jobbat med en längre tid tog ett rejält steg framåt. Lansering av projektet är planerat till första kvartalet 2016. Det jag kan nämna om projektet är att det kommer att revolutionera svensk handel.

Vilket händelserikt år som går mot sitt slut. Det gångna året kan väl sammanfattas som ett år av uppmärksamhet för min del. Började som lokalkändis och slutade som rikskändis. Skämt åsido, så har uppmärksamheten öppnat nya vägar för mig och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har gillat det.

2016 kommer bli ett riktigt bra med allt som jag har på gång och därför känner jag att jag inte behöver något nyårslöfte, jag har nog ändå. Gott nytt år!

KategorierPersonligt

Min årskrönika – sammanfattning av 2010

Publicerad den januari 5, 2011

Då är det dags att göra bokslut för 2010 och blicka fram mot 2011 som det nu har gått fem dagar av. Varje år som går tycker jag bara går fortare och fortare. Ett helt år med nya händelser, upplevelser och ögonblick är nu förbi.

Under januari månad blev jag ett år äldre (28 år) och närmar mig alltmer 30-strecket. Även om jag fyller 29 år om mindre än tre veckor så har inte ångesten blivit mer påtaglig inför nästa år då jag fyller just 30 år. Eftersom jag har barnasinnet kvar så känner jag mig inte en dag över 20.

I början av april fick jag och min fru redan på att vi ska ha barn, vårt första barn. Beräknat förlossningsdatum blev 22 november. Att få veta att jag skall bli pappa är otroligt stort och jag har aldrig varit lyckligare.

I juni tog jag min kvalificerade yrkesexamen i IT och två år av studier var till ända. Utbildningens tre LIA-perioder genererade inga jobberbjudanden. Lämnade utbildningen med högsta betyg i samtliga kurser och med mycket positiv respons för mitt praktiska examensarbete, SiteWork CMS.

När sommaren blev sensommar så började jag ett nytt jobb. Alldeles i slutet av augusti började jag jobbet som webbansvarig och grafisk formgivare på Lombard AB. Ett jobb som jag trivs oerhört bra med, så här fyra månader senare. Det bästa är nog att jag jobbar på samma ort som jag bor och har bara 300-400 meter hem. Detta gör att jag slipper all den tid det tar att pendla, men också att jag kan luncha hemma och träffa både frun och dottern.

En kall och snöig natt i slutet av november, närmare bestämt den 24 november föddes vår dotter. Två dagar efter beräknad förlossningsdatum. Att bli pappa är det mäktigaste som jag varit med om och absolut den största höjdpunkten i mitt liv. Om ni vill läsa mer om mina tankar kring att bli pappa kan läsa mitt tidigare blogginlägg ”Att bli pappa”.

Allt eftersom åren har gått så har mitt intresse för politik bara vuxit, så jag blev i december politiskt aktiv. Jag kommer att vara mer än bara stödmedlem, jag kommer att vara delaktig fullt ut i min hemkommun. Det är dags att agera innan det är försent.

I Sverige och världen har det i övrigt hänt att Sverigedemokraterna kom in riksdagen och är nu större än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Både Sverige och Danmark har fått sin bit av kakan när det gäller terrorism, självmordsbombaren i Stockholm bland annat. Robin Söderling har under 2010 gått från en medelmåtta i tennisvärlden till en världsstjärna med sin femte placering på världsrankningen. Zlatan lämnade Barcelona FC för AC Milan efter en lång tids spekulationer och rykten. Än en gång misslyckades Sverige i Eurovision Song Contest och vi tog oss inte ens till final, det måste bli någon ändring på den svenska uttagningen det är en sak som är säker. Askmolnet genererat av vulkan Eyjafjallajökulls utbrott störde flygtrafiken över stora delar av Europa under flera veckor. iPhone 4 och Ipaden lanserades från Apple under 2010 och trenden med ”pads” har ökat lavinartat.

Vilka stora händelser och ögonblick som sker under 2011 återstår att se…

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

KategorierFöräldraskap

Att bli pappa

Publicerad den december 21, 2010

På julafton är det exakt en månad sedan jag blev pappa. En mäktigare känsla finns inte att uppleva. Aldrig har jag haft så många känslor sprudlande i kroppen samtidigt. Varje barn som föds tycker jag är ett mirakel skapat av två som älskar varandra, i alla fall i det allra flesta fall.

Efter besök hos barnmorska och i föräldragrupp så borde vi vara förbereda på allt. Det blev inte alls som det vi har pratat om med barnmorskan eller i föräldragruppen. Natten då vår dotter kom, den 24 november är en natt jag aldrig kommer att glömma och förloppet innan och under förlossningen följer inte alls det som vi informerats om.

Min fru är en förstföderska och då skall det vara en lång utdragen förlossningsprocess. På natten den 24 november gick vattnet klockan 02.30 och i samma ögonblick fick min fru krystvärkar. Precis innan vattnet gick hade min fru pratat med förlossningskliniken i Malmö som ansåg att vi skulle ta oss dit. Eftersom vi inte har någon bil ringde jag taxi, men taxibolaget i samma håla som vi bor svarade inte. Därefter ringde jag 112 och bad att få en ambulans. En gravid kvinna som vattnet har gått på och dessutom har krystvärk prioriteras inte, men de skulle skicka en ambulans snarast möjligt.

När klockan var lite över tre på natten så kom ambulans och efter kontroll av värkarnas mellanrum så ville först ambulanspersonalen förlösa min fru hemma. När de såg att hon kunde gå så körde vi i ilfart till förlossningskliniken i Malmö i det snöoväder som rådde.

Strax innan klockan 03.40 var vi framme på förlossningskliniken och då meddela barnmorskan att det handla om minuter innan vår dotter skulle vara ute. Redan då kunde jag se hjässan på henne. Klockan 03.56 så var hon ute och efteråt tyckte min fru att det inte var en så värst jobbig förlossning. Men att föda på 16 minuter som förstföderska hör inte till vanligheterna.

Tiden efter den snabba och märkliga förlossningen har varit underbar. De tio pappadagarna som vi pappor får i samband med barnets födelse har varit guld värda och jag har både tagit hel- och halvdagar. Genom att välja halvdagar har jag fått mer och längre tid med vår dotter tillsammans med min fru.

Sedan ett tag tillbaka har jag börjat jobba heltid igen och jag kan ärligt säga att jag saknar min dotter. Jag har dock turen att kunna luncha hemma, så saknaden dämpas lite efter lunch. Jag har blivit riktigt fäst vid den lilla varelsen och jag tänker allt som oftast på henne när jag inte är med henne.

Att bli pappa är verkligen livets stora höjdpunkt och jag känner redan att jag har iklätt mig rollen som pappa. För mig tog det bara några dagar innan jag börja tänka som en pappa gör och jag trodde aldrig det skulle gå så fort. Jag har även fått mer ork och energi, trots att jag kanske sover max 3-5 timmar per natt så orkar jag en 8 timmar lång arbetsdag utan problem och mer där till. Jag har också kommit på mig själv att vara mer effektiv både på jobbet och under den tid jag tillbringa med familjen.

Om några dagar är det julafton och då blir vår dotter en månad som jag tidigare berättat. Redan nu har jag börjat återfå den julkänslan som jag hade när jag var barn och jag skall göra allt för att vår dotter skall få den bästa julen nu och för all framtid.